Harlekin
Harlequin är en helt unik modifieringsgen som endast påverkar hundar med merlegenen. Det gör områdena som är mellan de mörka fläckar till rent vitt (ibland med grå tickning eller blaffor). Detta innebär att en blå merle kommer att bli vit med svarta fläckar, eftersom allt grått i pälsen omvandlas till vitt. Denna gen påverkar också phaeomelanin (röd), inte bara eumelanin (svart, lever, blå, isabella) liksom andra merle modifierare.
Det betyder att en sobel hund med merlegenen inte kommer att påverkas på de delar av sin päls som är svart (tipping, mask etc), men hela pälsen blir harlekin. Harlequin har förmodligen ett eget locus - H. Det är dominerande, så H är harlekingenen och h är icke-harlekingenen. Den ärvs separat från merle. Harlekin kan ses hos grand danois.
Det betyder att en sobel hund med merlegenen inte kommer att påverkas på de delar av sin päls som är svart (tipping, mask etc), men hela pälsen blir harlekin. Harlequin har förmodligen ett eget locus - H. Det är dominerande, så H är harlekingenen och h är icke-harlekingenen. Den ärvs separat från merle. Harlekin kan ses hos grand danois.
Varje hund med harlekingenen och merlegenen kommer uppvisa harlekin. De enda generna som skulle hindra harlekin från att bli synlig på fenotypen skulle vara de som gör att hunden blir helt eller nästan helt vitt, och dessa finns inte i grand danois (med undantag för dubbel merle). Vilken annan hund som helst, oavsett om det är brindle, sobel eller maskad kommer att bli en harlekin. Om den har vita tecken, resulterar det i harlekinmönstret helt enkelt kommer vara där de vita tecknen skulle vart.
Harlekingenen kan inte att fungera självständigt - den kräver merlegenen också. Så en lätt, tungt eller normalt tecknad harlekin är HhMm (heterozygot för både harlekin och merle). Det påstås av vissa uppfödare att harlekin är en dödlig gen, vilket innebär att två kopior av den kan göra att valpen dör eller föds mycket allvarligt deformerad. Det kan inte vara korrekt, men om det är, kan vi anta att alla harlekins är heterozgous för harlekin. En mycket lätt markerade harlekin (med få mörka fläckar) kan vara homozygot för merle. Detta är en dubbel merle. En icke-harlekin hund, såsom en solid svart eller en svart med irish spotting (känd som en "mantel" hos Grand Danois) kan bära på harlekin men inte visa det eftersom den inte har merlegenen. En sådan hund skulle vara Hhmm (heterozygot för harlekin, homozygot för icke-merle), och om den paras med en merle kan den producera harlekin valpar.
Den färgen som en harlekin inte kan ha är fläckar av merle i sig (en blaffa som är grå med svarta avsnitt). Hundar som verkar vara harlekin med merle fläckar ("merlikins") är faktiskt en dubbel merle utan harlekingenen.
"Vanlig" harlekin
Den vanligaste formen av harlekin är den klassiska svart/vita. Det är en svart hund som är heterozygot för både merle och harlekin (B- K- Hh Mm). Om hunden istället skulle varit leverbrun skulle det bli leverbruna fläckar i den vita pälsen (bb K- Hh Mm).
Dilutionerad harlekin:
Harlekin med dilutionsgenen, vilket ger den blå eller isabellfärgade fläckar och nos. En blå harlekin är originellt svart, och har genotypen (B- K- dd Hh Mm). En isabell harlekin är originellt brun, och har genotypen (bb K- dd Hh Mm)
Fawn harlekin:
Harlekin som är sobel och har mask. Masken syns tydligt genom det vita som svarta fläckar kring nos- och ögonpartiet -
AyAy EmEm Hh Mm
Brindle harlekin:
En harlekin som är sobel, men även har brindle (hetero- eller homozygot). Brindle finns över hela kroppen men den kommer splittras upp i fläckar, tack vare merlegenen. Ay- kbr- Hh Mm
Harlekin med S-lokus:
Spridningen av fläckarna kan regleras utav S-lokus - alltså spridningen av vitt. Vad gäller grand danois är det bara tre utav de fyra generna på S-lokus som "används". Dessa är inget vitt (S), irish spotting (si) och piebald (sp). Den fjärde genen, extrem white (sw), förekommer bara hos ett fåtal raser som dalmatiner och bullterrier.
Irish spotting skapar vita områden kring hals, nosparti (ibland även en bläs), svansspets, mage och ben. Den röda röda linjen visar var gränsen går mellan harlekintecknen och irish spottingen (B- K- D- Hh Mm sisi)
Irish spotting skapar vita områden kring hals, nosparti (ibland även en bläs), svansspets, mage och ben. Den röda röda linjen visar var gränsen går mellan harlekintecknen och irish spottingen (B- K- D- Hh Mm sisi)
Piebald skapar stora vita områden över nästan hela kroppen. Benen är helt fläckfria, lika så med hals och svans. Delar av rygg och kors, samt huvudet kan uppvisa fläckar. Den röda linken visar begränsningen för var fläckarna kan förekomma. B- K- D- Hh Mm spsp
Merle:
Hund som bara har merle, och inte harlekin. Den har därför inte några vita områden som ramar in fläckarna som hos en riktig harlekin. Bilden nedan föreställer en blå merle.
B- D- K- hh Mm
Dubbel merle:
En väldigt lätt tecknad harlekin, som den nedan, är med största sannolikhet en s.k dubbel merle. Det är en hund istället för vara heterozygot för merle, är homozygot. Detta medför att den inte kan producera pigment i större utsträckning. Genotypen MM orsakar förlust av pigment i sådan utsträckning att det tenderar att förbli endast på de övre delarna av hunden, ibland kan dubbla merle även födas helt vita. Nosen är i allmänhet helt eller nästan helt rosa, och ögonen är i allmänhet grå eller blå.
B- K- D- Hh MM
Kommentarer
Trackback
